Fjällvandring

Hemkommen från fjällen så längtar man redan dit igen.... Vandringen startade i Storulvån med första mål Blåhammarens fjällstation. Vi tog en väg rakt upp för Getryggen för vi ville vandra på höjd istället för nere i dalen när det var så fint väder. Med andra ord började vandringen brant uppför, helt vindstilla och gassande sol!! Sämre kunde man ha det men det var en tuff start för både oss och hundarna. Blåhammaren är kända för sin goda mat så vi bokade 3-rätters första kvällen, känns lyxigt med så god mat mitt på kalfjället. Nästa dag vandrade vi vidare i finvädret. Helt otroligt varmt och skönt för att vara i fjällen och slutet av septemberVandringen fortsatte sedan mot Sylarnas fjällstation. Vi tog dagen på oss, synd att stressa när det är kanonväder. Leden till Sylarna är poulär, rena rama motorvägen.Pauserna blev långa och otroligt varma. Vi andra slappade men Vintra hade dille på att äta bär. Dieten bestod av blåbär, kråkbär och odon! Mums tyckte Vintra. Till slut kunde även Vintra inse att det kanske är läge att vila när det inte verkar vara något slut på vandringen.

Lixie njöt av att äntligen få vara tillbaka på fjället. Nya klövjeväskorna passade henne perfekt. Hennes väskor fylldes dock med lätta luftiga saker medan Vintra fick bära desto tyngre. Vintra fick lite renkänning emellanåt. Nu är det ju så att man faktiskt inte får jaga ren (heller), så vi hade några snack kring det dilemmat och Vintra fick helt enkelt gilla läget.

Det var ganska blåsigt även de dagar då det var soligt. Vet inte vad för sorts hundar det här är?! ;o) Fina vyer och fina broar. Sylmassivet i motljus.Mer vyer, Sylarna lite närmre.Vintra med klövjeväskor. Söta Vintra. Här är vi framme vid Sylarnas fjällstation. Toppturen till Syltoppen blev inte riktigt som vi tänkt oss... För det första var det enda dagen med dålig sikt, vilket inte gör att dragningen till toppar blir allt för stor, åtminstånde inte för mig. Desstuom så skadade Lixie sig på vägen upp. Vi stannade till nån minut och jag såg att det var blod på en sten. Tog upp Lixies tass och hela min hand blev helt dränkt av blod. Jag sköljde av handen och tog i tassen igen, samma sak, fullt av blod! Vi blev lite oroliga men kunde inte hitta någon skada. Beslutet blev i alla fall att återvända ner till stationen för att se över tassen. När vi väl kom ner hade det helt slutat blöda och inte en skråma kunde hittas, mycket märkligt. Det visade sig dock dagen efter att hon lyckats trycka in en klo helt mot tån, vilket innebär väldiga smärtor. Stackars Lixan fick dock härda ut hela vägen tillbaka.... vad gör man, helikopter är inte gratis och bära 34 kilo hund gör man inte. Hon tog sig dock glatt fram på dagarna och verkade väldigt nöjd ändå.

Efter två nätter på Sylstationen var det dags för tillbakafärd mot Blåhammaren. Vädret var blåsigt men ganska klart till en början. Vi visste dock att oväder var att vänta, vilket vi började kunna se på molnen. Här är sylarna i bakgrunden.

Det var 19 km att gå mellan Blåhammaren och Sylarna.
Härliga färger är det i dvärgbjörken så här års. Efter ännu ett bastubad och ännu en 3-rätters middag på Blåhammaren vaknade vi mitt i natten av att det lät som om hela huset var på väg att lyfta. Stormen som det varnats för hade uppenbarligen kommit.... Det var bara att pälsa på sig för nedfärden tillbaka till Storulvån. Det var rejäla kastvindar men som tur var hade vi vinden i ryggen så det gick att parera någorlunda.

Både hundarna och vi tyckte ändå att det var lite kul med snö!!

Vi fick till slut se solen igen när vi började närma oss Storulvån. Efter en stadig lunch på fjällstationen där så satte vi oss i bilen för att bege oss söderut igen.... Avslutningen var superfin. Snasarna i nysnö - Vackert!!!