Fjällvandring

Hemkommen från fjällen så längtar man redan dit igen.... Vandringen startade i Storulvån med första mål Blåhammarens fjällstation. Vi tog en väg rakt upp för Getryggen för vi ville vandra på höjd istället för nere i dalen när det var så fint väder. Med andra ord började vandringen brant uppför, helt vindstilla och gassande sol!! Sämre kunde man ha det men det var en tuff start för både oss och hundarna. Blåhammaren är kända för sin goda mat så vi bokade 3-rätters första kvällen, känns lyxigt med så god mat mitt på kalfjället. Nästa dag vandrade vi vidare i finvädret. Helt otroligt varmt och skönt för att vara i fjällen och slutet av septemberVandringen fortsatte sedan mot Sylarnas fjällstation. Vi tog dagen på oss, synd att stressa när det är kanonväder. Leden till Sylarna är poulär, rena rama motorvägen.Pauserna blev långa och otroligt varma. Vi andra slappade men Vintra hade dille på att äta bär. Dieten bestod av blåbär, kråkbär och odon! Mums tyckte Vintra. Till slut kunde även Vintra inse att det kanske är läge att vila när det inte verkar vara något slut på vandringen.

Lixie njöt av att äntligen få vara tillbaka på fjället. Nya klövjeväskorna passade henne perfekt. Hennes väskor fylldes dock med lätta luftiga saker medan Vintra fick bära desto tyngre. Vintra fick lite renkänning emellanåt. Nu är det ju så att man faktiskt inte får jaga ren (heller), så vi hade några snack kring det dilemmat och Vintra fick helt enkelt gilla läget.

Det var ganska blåsigt även de dagar då det var soligt. Vet inte vad för sorts hundar det här är?! ;o) Fina vyer och fina broar. Sylmassivet i motljus.Mer vyer, Sylarna lite närmre.Vintra med klövjeväskor. Söta Vintra. Här är vi framme vid Sylarnas fjällstation. Toppturen till Syltoppen blev inte riktigt som vi tänkt oss... För det första var det enda dagen med dålig sikt, vilket inte gör att dragningen till toppar blir allt för stor, åtminstånde inte för mig. Desstuom så skadade Lixie sig på vägen upp. Vi stannade till nån minut och jag såg att det var blod på en sten. Tog upp Lixies tass och hela min hand blev helt dränkt av blod. Jag sköljde av handen och tog i tassen igen, samma sak, fullt av blod! Vi blev lite oroliga men kunde inte hitta någon skada. Beslutet blev i alla fall att återvända ner till stationen för att se över tassen. När vi väl kom ner hade det helt slutat blöda och inte en skråma kunde hittas, mycket märkligt. Det visade sig dock dagen efter att hon lyckats trycka in en klo helt mot tån, vilket innebär väldiga smärtor. Stackars Lixan fick dock härda ut hela vägen tillbaka.... vad gör man, helikopter är inte gratis och bära 34 kilo hund gör man inte. Hon tog sig dock glatt fram på dagarna och verkade väldigt nöjd ändå.

Efter två nätter på Sylstationen var det dags för tillbakafärd mot Blåhammaren. Vädret var blåsigt men ganska klart till en början. Vi visste dock att oväder var att vänta, vilket vi började kunna se på molnen. Här är sylarna i bakgrunden.

Det var 19 km att gå mellan Blåhammaren och Sylarna.
Härliga färger är det i dvärgbjörken så här års. Efter ännu ett bastubad och ännu en 3-rätters middag på Blåhammaren vaknade vi mitt i natten av att det lät som om hela huset var på väg att lyfta. Stormen som det varnats för hade uppenbarligen kommit.... Det var bara att pälsa på sig för nedfärden tillbaka till Storulvån. Det var rejäla kastvindar men som tur var hade vi vinden i ryggen så det gick att parera någorlunda.

Både hundarna och vi tyckte ändå att det var lite kul med snö!!

Vi fick till slut se solen igen när vi började närma oss Storulvån. Efter en stadig lunch på fjällstationen där så satte vi oss i bilen för att bege oss söderut igen.... Avslutningen var superfin. Snasarna i nysnö - Vackert!!!

Saker att göra

Så har man då haft saker att göra i ett igen... inte ensam va?! Förra helgen korade Anna-Karin Vilda. Det gick jättebra och det hela slutade med 498 poäng!! Inte för att jag egentligen har nån koll på hur poängen sätts numera men det var en väldigt bra korning och Vilda är ju verkligen en bra hund, så jag är inte förvånad!! Notera grävmärkena i marken vid Vilda...Vintra kan med andra ord vara stolt över sin storasyster ;o) Anna-Karin och Vilda.Lite sökträning har också hunnits med och det går faktiskt riktigt bra! I lördags fick jag och Vintra en tävlingsbana av våra rara sökkamrater. Det är bra med en avstämmning över vad som funkar och vad som inte funkar. Jag syftar inte så mycket på Vintra vilket ni kanske förstår.... Om det nu bara vore själva söket man tävlar i så hade jag väl inte så mycket att oroa mig för, men det är ju det där med lydnaden... Vintra är verkligen jätteduktig på mycket och väldigt ofta, men återigen när det börjar närma sig tävling så inser jag hur lite tävlingsmässigt jag tränar. Nåväl, det är några veckor kvar så det går säkert att få till mycket fram till dess.

Igår va vi på Hejjas MH som gjordes i Botkyrka. Hon gjorde mycket väl ifrån sig, tyckte att "dumpe" va lite läbbig men annars var det inte så mycket att orda om. Här mot "trummgubben". En snygg 1:a på skotten också och både hon och matte såg rätt nöjda ut efteråt. Dagen till ära cool i HD-halsband... wow...

Det är kul med ny kamera i alla fall. Testade teleobjektivet igår igen och fångade en fluga...Kanske ligger fokus mer på vårt gamla plank än på flugan men vad gör väl det ;o) I morgon drar vi till fjällen för en knapp veckas vandring. Har ny tjusiga klövjeväskor till hundarna som det säkert kommer bild på! Ha det gott, det tänkte i alla fall vi ha!! ;o)

Trasjakt

I fredags fick Vintra och jag haka på när Ash & Hejja skulle köra skydd. Vintrisen fick också va med och fick kampa med trasa. Efter en uppvärmningsrunda började det lossna en aning. Andreas tog Vintra och gick lite fot och när han tog fram trasan klippte hon den direkt.
Till och med Vintra kan flyga ;o)

Efter att hon blivit lite varm i kläderna kom hon igång med bra klipp i bettet och bra kamp. Inget fel på fasthållningen så länge det finns motstånd.

Trasan och jag....
Bara min... nu ska bytet med till bilen.
Det var väldigt kul att se hur Vintra växte under övningarna. Till en början undrade hon vad vi höll på med. Motstånd i selen och en galen kille med trasa. Hon övervann tydligen den känslan och såg ut att tycka att det va rätt kul. Mina ambitioner i skyddet är ganska obefintliga men det här är nyttiga övningar för många hundar, och både Vintra och jag tyckte att det var kul och gör gärna om det vid tillfälle!

Bra bloggdag

Det här kan väl ändå räknas som en bra dag för bloggande. Jag syftar på det galet ihållande regnet utanför som gör att det känns som att klockan redan är 9 på kvällen.

Nu har jag i alla fall trimmat Vintra. Skönt att äntligen få det gjort. Nu är man så där lagom öm i fingrarna... en och annan blåsa lyckades jag få också, men resultatet blev i alla fall godkänt.

Det här är före och även innan regnet...Och det här är efter, syns inget vidare... en hel kasse med päls blev det i alla fall. Hm, lite bruna mustascher va?!

Efter promenaden i morse tillbringade Vintra en halvtimme på favvoplatsen. Passade på att testa teleobjektivet till kameran. Vintra sitter alltså på taket på vår gäststuga och håller utkik.

Nej, nu visade hundarna sin rastlösa sida och håller på att riva inredningen på vår veranda så jag drar ut i skogen på en rengpromenad istället. Kanske hörs senare.

Irriterande!!!

När vi nu äntligen har en bra kamera som är fantastiskt rolig att fota med så är det tydligen j-vligt svårt att komma ihåg att ta med den. Hade ändå lagt fram den på köksbordet intill andra saker som jag lyckades packa ner. Pga irritationen blev det blogg-strejk en tid :o/

Förra helgen hade vi nämligen en hel helg med massor av "upptåg" och roliga fototillfällen. Förra torsdagen kom Bella till oss för att stanna över helgen när familjen hade annat för sig. Bella och de skäggiga fick på lördagen följa med till Sala där Mattias skulle tävla i "Sala Silverman" (det låter det...). Uppladdningen för Triathlontävlingen blev inte den bästa under veckan innan. Mattias lyckades med en rejäl förkylning och dessutom kraftiga magsmärtor som gjorde att han inte kunde äta på typ tre dar, precis innan tävlingen!! Trots det gick det utomordentligt bra för den nyblivna 40-åringen. Att ladda med mat endast ca 12 timmar innan och sedan simma 1,9 km, cykla 9 mil och sedan springa en halvmara- 2,1 mil skulle ha kunnat ge rätt taskiga resultat. Totalt i hela tävlingen kom Mattias på 8:e plats av ca 150 startande. I sin klass H-40 kom han på 2:a plats!! Superkul. Trist dock att om han varit ett år yngre och startat i H-35 hade han vunnit med typ fyra minuter.... Nåväl, en sluttid på 4 timmar och 27 minuter är inget att skämmas för!! Jag och hundarna hejjade på under dagen och tyckte att det hela var en kul tillställning -surade dock över kameraglömskan ett antal gånger... :o(

Efter tävlingen åkte vi till "familjen Frost" i Vänge (mellan Sala & Uppsala). Frost är en av Lixies 2 söner och tillika Vintras brorsa. Det hade varit så kul att få lägga upp ett antal fina bilder på Frost med familj och deras superfina gård, Körlinge... men så blev det inte som ni förstått.... det lär väl bli fler tillfällen får vi hoppas. Både två och fyrbenta hade i alla fall en riktigt trevlig vistelse hos Frost. Det bjöds på en hejdundrande kräftskiva på logen och hundarna busade runt mest hela kvällen. Vi blev inkvarterade i huset och stannade till söndagen. SUPERTACK för er gästfrihet!!

På söndagen blev det shopping på Biltema i Uppsala och sedan promenader och middag hemma hos Mattias föräldrar. Behöver jag säga att vi somnade ovaggade alla 5?!

Väl hemma fick jag i alla fall fota en galen Jack Russel....

Ha! Jag vann över triatleten!!

Nu ska jag ner i källaren och trimma hårbollen som just somnat i soffan efter morgonens långpromenad. Vem vet, kanske kommer det snart några bilder på när Vintra fick följa med dom coola hundarna på kvällsaktivitet....