Vi önskar alla våra vänner en riktigt
God Jul & ett Gott Nytt År!!
God Jul & ett Gott Nytt År!!
Här ladder de och gör sig redo för patrullering. Pass på!!
Här är "fienden" upptäckt och Minos gör en perfekt markering.revA.jpg)
I helgen va vi hemma hos brorsan och åt middag med päronen. Bjöd dem på cirkus och såg Uggla Rehborg och Ulveson. Riktigt roligt!! Sen blev det middag hos brorsan och sen sov vi alla där på natten. Bella vräkte sig i sin alldeles egna lilla bädd.

Duktiga tjänstehunden Minos har varit på besök här sen i går kväll när husse varit i Göteborg. På bilden är det Minos till vänster, Lixie i mitten och Vintra längst fram.

Visst är det härligt att bo i skärgården med Vaxholmsbåtar som susar förbi på Trälhavet. 


Så här fint skägg hade hon när hon var 1 år. Bilden är från Å, längst ut på Lofoten i Nordnorge. 
Som tur är har vi ett fantastiskt ekigpage från vårt träningsgäng som idag blev uppflyttade till högre sök och kammade hem en härlig seger!! Super grattis till Tomas & Ärtan!!! Vi är sååå stolta över att få vara era kompisar!!
Idag blev det tomtpyssel och fika i solskenet. Skönt att få lite gjort här hemma för en gångs skull. Vintra ville såååå gärna hjälpa till med krattningen...
Tänk om all energi som fanns i den lilla håriga kroppen hade kunnat användas på lydnadsplanen igår istället...
Får ta med en kratta nästa gång vi ska träna/tävla;o)
.jpg)
Lixie njöt mest av att få umgås med hela "familjen" för en gångs skull.
På kvällen hade vi turen att bli bjudna på middag hos Anna-Karin och Jesper så söndagen blev en riktigt bra avslutning på veckan! Tack för mat och trevligt sällskap hälsar både 2- och 4-benta!

Nej nu blir det lite kaffe och äppelpaj!


Blåhammaren är kända för sin goda mat så vi bokade 3-rätters första kvällen, känns lyxigt med så god mat mitt på kalfjället. Nästa dag vandrade vi vidare i finvädret. Helt otroligt varmt och skönt för att vara i fjällen och slutet av september
Vandringen fortsatte sedan mot Sylarnas fjällstation. Vi tog dagen på oss, synd att stressa när det är kanonväder. Leden till Sylarna är poulär, rena rama motorvägen.
Pauserna blev långa och otroligt varma. Vi andra slappade men Vintra hade dille på att äta bär. Dieten bestod av blåbär, kråkbär och odon! Mums tyckte Vintra.
Till slut kunde även Vintra inse att det kanske är läge att vila när det inte verkar vara något slut på vandringen.
Vintra fick lite renkänning emellanåt. Nu är det ju så att man faktiskt inte får jaga ren (heller), så vi hade några snack kring det dilemmat och Vintra fick helt enkelt gilla läget. 
Det var ganska blåsigt även de dagar då det var soligt. Vet inte vad för sorts hundar det här är?! ;o)
Fina vyer och fina broar.
Sylmassivet i motljus.
Mer vyer, Sylarna lite närmre.
Vintra med klövjeväskor.
Söta Vintra.
Här är vi framme vid Sylarnas fjällstation.
Toppturen till Syltoppen blev inte riktigt som vi tänkt oss... För det första var det enda dagen med dålig sikt, vilket inte gör att dragningen till toppar blir allt för stor, åtminstånde inte för mig. Desstuom så skadade Lixie sig på vägen upp. Vi stannade till nån minut och jag såg att det var blod på en sten. Tog upp Lixies tass och hela min hand blev helt dränkt av blod. Jag sköljde av handen och tog i tassen igen, samma sak, fullt av blod! Vi blev lite oroliga men kunde inte hitta någon skada. Beslutet blev i alla fall att återvända ner till stationen för att se över tassen. När vi väl kom ner hade det helt slutat blöda och inte en skråma kunde hittas, mycket märkligt. Det visade sig dock dagen efter att hon lyckats trycka in en klo helt mot tån, vilket innebär väldiga smärtor. Stackars Lixan fick dock härda ut hela vägen tillbaka.... vad gör man, helikopter är inte gratis och bära 34 kilo hund gör man inte. Hon tog sig dock glatt fram på dagarna och verkade väldigt nöjd ändå.
Det var 19 km att gå mellan Blåhammaren och Sylarna.
Härliga färger är det i dvärgbjörken så här års.
Efter ännu ett bastubad och ännu en 3-rätters middag på Blåhammaren vaknade vi mitt i natten av att det lät som om hela huset var på väg att lyfta. Stormen som det varnats för hade uppenbarligen kommit.... Det var bara att pälsa på sig för nedfärden tillbaka till Storulvån. Det var rejäla kastvindar men som tur var hade vi vinden i ryggen så det gick att parera någorlunda.
Både hundarna och vi tyckte ändå att det var lite kul med snö!! 
